Jag har en bil!

Hinner inte riktigt skriva blogg. Måste vara bra tecken.

Igår: Genomgått sjuhusets ”orientation” vilket innebar att jag fick se en dvd som handlade om sekretess och sånt och sen läsa lite i ett häfte och svara på frågor om bombhot och kulturell kompetens. Varit med arbetsterapeutklassen när de genomförde en ”parent panel”. De fick intervjuade varsin förälder som har barn med en eller annan funktionsnedsättning, presentera dem i grupp och sen diskutera och ställa frågor. Mycket intressant och bra.

Idag: Hämtat min hyrbil! Det är en Toyota Corolla, fick en bättre modell gratis för att de inte hade den jag egentligen skulle ha. Lite läskigt att köra bil, mest för att jag inte hittar men annars går det bra. Har köpt en gps just för att kunna hitta, mycket bra grej! Lunch här: http://www.jimmyjohns.com/. Italiensk hejdå-middag på Olive Garden med Jaclyn för hennes socionom kompis som fått jobb i Chicago med att förebygga trafficking. Ganska coolt. Servitörerna sjöng restaurangens egen födelsedagssång för någon som fyllde år. Också kul.

Varje dag: sinnessjukt bra service på varenda ställe jag ringt eller besökt. Pratade säkert en halvtimme med en kille hos min internetleverantör som var hur tålmodig och trevlig som helst medan jag sprang mellan olika rum och försökte översätta konstiga datatermer till engelska. Där har vi mycket att lära tycker jag.

Imorgon: Två föreläsningar, en handlar om instrument som används med barn, spännande! Lunch med Melanie Criss. Middag med massa arbetsterapeutstudenter på kvällen.

Framöver: Verkar som att jag kommer kunna åka till en konferens i Dayton, Ohio i november som organiseras av förbundet för arbetsterapi i Ohio. Några i ”min” klass ska presentera sina uppsatser och Gary Kielhofner ska hålla öppningstalet! Väldigt väldigt peppad!

Lost in Toledo

Resten av resan gick bra men när jag kom till flygplatsen i Toledo var inte Melanie som skulle hämta mig där. Melanie är ”fieldwork coordinator” på universitetet och har varit min kontaktperson sedan i April. Väntade i 40 minuter och försökte sedan ringa Pat som är kvinnan jag ska bo hos, men inget svar på varken hem- eller mobiltelefon. Inser att jag bara har numret till Melanies kontor och enligt några som jobbade på flygplatsen går det inte att få tag på mobilnummer. Bestämmer mig för att ta en taxi hem till Pat men är lite nervös eftersom hon inte svarat när jag ringt henne. Taxichauffören hittar med nöd och näppe hem till Pat och som tur är ber jag honom vänta medan jag kollar om Pat är hemma. Vilket hon inte är. Vet att det finns ett Hilton några kvarter bort så jag ber honom att köra mig dit. De har lediga rum och jag är nära att checka in men bestämmer mig för att ringa Pat en sista gång. Som tur är svarar hon och säger att hon har varit i kyrkan och hämtar mig om en stund.

Pat är 76 år men har två jobb och är enligt henne själv väldigt lätt att bo med eftersom hon sällan är hemma. Dels jobbar hon 9-18 i kontoret på hyreskomplexet där hon bor och dessutom äger hon en festlokal där hon arrangerar bröllop och fester. Hon verkar jättegullig och hade köpt nya sängkläder och handdukar till mig och jag har eget sovrum och badrum. Lägenheten är en trea med två badrum och heltäckningsmatta förstås. Det ligger i en förort och det är gångavstånd till sjukhuset där jag ska göra min praktik. Imorse fick jag skjuts av Pat till det närmaste shoppingområdet så jag kunde handla frukost på Krogers. Pat tyckte att jag skulle ringa så hon kunde komma och hämta mig men jag gick de fem minutrarna hem istället vilket hon tyckte var väldigt onödigt.

Idag visste jag inte riktigt vad som skulle hända, egentligen skulle jag fått mitt schema av Melanie igår. Ringde henne flera gånger men fick inget svar så till slut kollade jag upp numret till institutionen för arbetsterapi och fick då prata med rektorn Julie Thomas. Efter ytterligare nån timme ringde Melanie upp mig och lät helt förkrossad. Hon hade fått oväntade gäster igår och glömt bort tiden. Så kan det gå. Nu sitter jag på biblioteket som ligger några minuters promenad från där jag bor. I eftermiddag ska jag träffa Jaclyn som är en arbetsterapeutstudent som ska visa mig runt.

Just det imorrn ska jag få internet så då kanske det kan bli lite mer högkvalitativ aktivitet här.
Be seeing you

O'Hare

Det gick ju bra det där. 9 timmar på ett flygplan kan gå förvånansvärt fort. Sov mellan Island och Kanadas östkust. Nu sitter jag på O’Hare International Airport, det är den näst mest trafikerade flygplatsen i världen. Visumkontrollen och tullen gick på en dryg halvtimme, vilket enligt Kilroy och Trip Advisor kan ta upp till 2-3 timmar. Bra med andra ord. Behövde också bara gå en kort bit med mina två tunga väskor och checka in dem till Toledo så nu har jag gått omkring lite och kollat på restauranger och affärer. Bara från där jag sitter nu kan jag se Chicagos skyline, Donken, Starbucks, The Great American Bagel Bakery och X antal flygplan från American Airlines. Ganska många har flip-flops, mjukiskläder, skärmmössa och stor kulmage. Börjar komma ihåg varför det var jag ville göra det här från början. Inte bara för att få se det där förstås utan kanske tvärtom se bortom det. Vi får se hur det blir med det.

Just det. När jag får tid ska jag göra bloggen lite finare. Om jag får tid.

Nu åker jag

Hej!

Imorgon åker jag till Toledo. Här tänkte jag berätta om hur jag har det, hoppas det mest blir bra saker. Om ni vill veta lite mer om Toledo tycker jag ni ska lyssna på den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=REE2sTJTf0s

Om det mod förmodan är nån som läser den här bloggen som inte vet det så läser jag till arbetsterapeut och min resa till Toledo är inom ramen för ett utbytesprogram på Karolinska Institutet. Jag ska vara i Toledo i elva veckor och tio av dem ska jag göra praktik på deras universitetssjukhus. Första veckan är jag ledig och ska förhoppningsvis få se universitetet, gå på lite föreläsningar och umgås med andra arbetsterapeutstudenter.

Vi ses